Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Idag var det svårt att vakna… Men det var liksom en igångspark. Så nu någon timme senare har jag både bakat bröd och sprungit några kilometer i snö som på vissa ställen var mellan 15-20 cm. Alldeles torr och kall. Ja, det sätter igång livsandarna och jag känner mig betydligt bättre. Nu blir det en liten hemmamorgon inför eftermiddags- och kvällsarbete. Ikväll är det mindfulnesscirkel och det mina vänner… Det är balsam för själen det.

För dig, som liksom jag, ännu inte tagit steget bort från vitt mjöl, så är rågsiktslimpor ett galant sätt att lätt klara sig utan att köpa bröd:

IMG_2817

Ingredienser:
5 dl vatten
0,5 dl oliv- eller rapsolja (eller annat valfritt fett… så länge det är veganskt 😉 )
I pkt jäst
1 msk salt
0,5 dl sirap
7 dl rågsikt
1 dl grovt rågmjöl
5-6 dl vetemjöl (obs spara till andra knådningen)

Värm vatten och olja fingervarmt. Häll över den smulade jästen och rör tills jästen lösts upp. Tillsätt salt, sirap, rågsikt, rågmjöl och nästan allt vetemjöl. Arbeta degen smidig och låt sedan jäsa under bakduk i 40 minuter. Arbeta degen smidig på mjölat bakbord och forma två limpor. Lägg på plåt och täck med bakduk i 30 minuter. In i ugnen, 200 grader, i ca 30 minuter. Jag brukar ta någon minut extra, bara för att. Och för allt i världen… Om du liksom jag inte gillar degigt bröd, skär inte i brödet förrän det kallnat 🙂 Voila! Veganbröd till frukost.

Annonser

Ja… Så kom då snön. Snälla, snälla stanna kvar! Imorse när jag vaknade så hade det kommit lite drygt en decimeter och det snöar än. Helt fantastiskt! Helt plötsligt är allt rent och ombonat. Lola hoppar lätt i snön och jag försöker följa. Jag sitter och känner mig förvånansvärt pigg, trots att jag varit uppe sedan sex och jag egentligen hade kunnat sova till tio. Har länge, men särskilt de senaste två månaderna och ännu mer särskilt den sista veckan, haft problem med spänd nacke, axlar och skuldror. Efter en liten olycka i badhuset förra tisdagen, då nacken fick en otäck knäck som väckte upp en gammal knäckning, blev det ganska illa. Funktionsstörning i armen blev diagnosen. Jag var på bedömning hos sjukgymnasten som konstaterade detta och efter ytterligare ett besök mår jag betydligt bättre. Armen vill ännu inte funka riktigt och det gör ont att hälla upp saker och spela gitarr, men så många spänningar har släppt. Igår efter att sjukgymnasten arbetat med mig och vi skulle sätta oss och prata lite, så kom allt över mig. Plötsligt snurrade rummet och jag började hyperventilera. Efter lugnande ord och behandling, landade jag så småningom, och idag har jag en rörlig bröstkorg. Kan inte minnas att jag haft det förut. Och som sagt… Armen är bättre. Axlarna är stela, men ändå lite mindre.

Inga vinterbilder tagna idag, men däremot har vi lite annat smått och gott från veckorna som gått. Allt ifrån vegansk julskinka, till juleld och besök på Volvomuseet (pappas julklapp):
jul

Till första isen på Vänern nära Korsgården:
Is på Vänern

Till skön cykelvinterbild (och nu vet jag hur mannen kommer att se ut när han blir gammal och grå) och massa mys både i stallet och hemma – Lola bäddar ner sig när minusgraderna smyger sig på:
älsklingar

älsklingar 2

Nyårslöften

Förra året blev mina nyårslöften få… Det blev bara ett. När år 2014 blev 2015, bara så där, tänkte jag att nu vill jag slå till på riktigt. Så här kommer mina nyårslöften för år 2015.

1. Träna tre gånger/vecka
Det kan låta riktigt trist, men det är första gången jag har ett tränalöfte, så jag kände att det är hög tid nu. Så undantaget ljuvliga hundpromenader och ridturer, vill jag träna t.ex. löpning, cykling, simning, och yoga. Föregående vecka blev just en ny, och då det bara blev två träningspass under vecka 2, får det bli fyra stycken denna veckan. Lite flexibilitet måste ju finnas 😉

2. Yoga/meditation varje dag
Om så bara en minut, så behöver min nacke, mina axlar, mina skuldror, min andning, min hälsa… Ja, hela jag behöver det.

3. Att än mer stå upp för det jag tycker/tänker/gör/vill/säger
Även om jag av många anses som frispråkig och framåt, så har jag en stor självcensur, och jag vill verkligen, verkligen släppa på den. Kanske är år 2015 året då jag lyckas med det 🙂

4. Ge ut min första bok
Det är dags. Det har varit det länge. Och som jag längtar.

5. Skriva varje dag
Om det är så är böcker, blogg, noveller, krönikor… Spelar ingen roll. Bara jag skriver. Jag älskar ju det. Detta löfte har det väl gått sämst med än så länge. Tills nu kanske?

6. Träffa mormor minst en gång per månad
Min mormor är helt fantastisk, underbar och trots sina 91 år, finns ungdomen kvar i hennes ögon och själ. Avståndet mellan oss är inte oöverstigligt, men med mer järn i elden än tillgänglig tid, blir det en planerings- och prioriteringsfråga som egentligen är mycket lätt.

7. Tänka positivt.
Vilken klyscha! Ha ha! Absolut ingen klyscha. Nu tänker vi ju positivt!

Ska bli spännande att göra bokslut i slutet av december och se om ett rejält satsande har lönat sig. Klockan har passerat tolv, så det är väl dags att gå och knyta sig, men än tar jag chansen att sitta och nattuggla lite. Behöver ju fundera på hur jag ska uppfylla mina löften.

IMG_2619_Fotor_Collage

Jag drog mig länge för att ta beslutet… Klippa Silja eller inte. En del av mig kände att naturligt är bäst, men jag inser nu efter att det är gjort hur jobbigt en välpälsad tjej kan ha det i regnvarmt novemberväder. Efter klippningen är hon både piggare och gladare. Töltar lätt, vilket har varit lite av en kamp tidigare. Idag när lilla Systra Mi red, spontantöltade Silja till och med. Det har aldrig hänt förut. Lola var mycket fascinerad av den enormt stora pälshögen och genomsökte den efter gottigheter. Jag älskar mina tjejer så mycket. Snacka om lycka! Så startade vi helgen. Vi fortsatte bland annat med:

Collage 2

Att piffa upp sig så till den grad att både man och syster stirrade utan att kunna säga något. Kanske säger mest om att det var länge sedan jag fixade både makeup och hår. Riktigt kul, så länge det inte sker för ofta. Allt för två goa spelningar i Dals-Ed under Musik i Dalsland. Spelade med SA:LAMI-gänget plus Liisa följt av Cornelisgänget. Och idag, på väg till stallet, njöt vi av att i flera minuter ha en stor rovfågel seglandes på de starka vindarna, mycket nära bilen. Förstår inte hur MediaMarkt kan få för sig att göra en reklamfilm där naturupplevelser nedvärderas för ett besök hos dem. AAAHHH! Sånt gör mig frustrerad och faktiskt ganska arg. Det är ju jättebra för barn att sitta inomhus… Nah! Tur att det i alla fall inte går hem i denna familjen :).

Vaknar och känner en enorm lust att skriva. Det är ju ingen nyhet att jag vill kunna titulera mig som författare, men det kräver ju att jag skriver och nu har det varit dåligt med det ett tag. Jag har knappt ens tagit upp den privata datorn, och det vill inte säga lite det. Men nu är det en ny morgon och det ger nya möjligheter att ta tag i just skrivandet. Jag vet inte hur vanligt det är, men jag tror att det mycket handlar om att jag har svårt att göra saker kontinuerligt. Oavsett om det är att skriva, träna, planera eller vad det nu kan tänkas vara, så har jag väldigt lätt för att börja. Att fortsätta däremot, det är svårare. Det händer alltid något annat som jag i just den stunden tar tag i och voops så har jag glömt att fortsätta träna. För två veckor sedan provade jag att ta tag i detta, genom att lägga upp veckan i detalj. Låter grymt tråkigt och sambon frågade var utrymmet för spontanitet då tar vägen. Visst, det blir mindre, men samtidigt fick jag den veckan gjort mer av det jag tänkt mig än vanligt. Nu är jag ju också en tidsförskönare och tror att saker tar betydligt kortare tid än vad de i verkligheten gör. Jag tror att tålamod är medicinen mot min tidsoptimism, så det blir till att fortsätta planera och ha tålamod med att saker tar den tid det tar. Det är en fin utmaning, så här en tisdagsmorgon innan det är dags att åka på nätverksträff med jobbet.
Några av den senare tidens bilder… Inte i något snyggt collage, för just nu hinner jag inte 🙂 Up, up and away!

IMG_2395

IMG_2470

IMG_2486

IMG_2509

IMG_2512

IMG_2519

IMG_2536

IMG_2538

IMG_2550

Enligt 15-1600-tals filosofen Thomas Hobbes är krig det naturliga tillståndet för människan och för allt i naturen. Han byggde sin teori kring mekanistiska lagar där människans beteende då enligt lag var egoistiskt och handlade om att hela tiden ta sig fördelar på andras bekostnad. ”Allas krig mot alla” som Hobbes kallade naturtillståndet, kunde förhindras genom att en socialt kontrakt där människan ger makt åt en enväldig statsmakt som ska skydda människorna som ingått i det sociala kontraktet. Statsmakten gavs denna befogenhet mot att den skulle skapa beskydd för människorna. Att människan och naturen i sig är ett krig mot alla är en lätt väg att ta, om det handlar om att skapa en rädsla i människan som gör att hon släpper ifrån sig sin egen inre kompass om hur fred skapas. Idag rasar krig, trots ”allt vi vet”, trots att vi bygger så mycket på de så kallade vetenskapliga principerna som enligt Hobbes skulle göra att vi undvek krigstillståndet. Och hur många invånare är det inte som på alla sätt gett statsmakten denna funktion, och ändå är det sista statsmakten skapar beskydd för individen… Vi har också tvingats dras med en definition av fred som icke-krig. En definition som i sig underordnar fred under krig. Människan är inte den enda varelsen med empati och om vi hade ägnat hälften av vår tid åt att utveckla denna genom att se andra varelser, individer, grupper och att lära känna varandra, så hade vi kunnat lyfta fred och frid och istället visa att det är det naturliga tillståndet. För risken är att våra så kallade ”statsmakter” fortsätter att skapa hot och rädsla istället för samverkan och förståelse, och då måste vi vara starka.

IMG_5497

Höstmys!

Det är något visst med höstmörkret som kryper allt mer in på dagen. Att vakna till mörker och tända några levande ljus… Att ta några sekunder och bara vara. Mmmm… Lola som fortfarande sussar och som om en råkar väcka henne, bara kniper ihop ögonen och somnar om.